Fragment ur mitt liv: March 2006

Genusföreläsning

Suck. Jag skulle öva med Moa, men icke. Moa blev plötsligt väldigt intresserad av att gå på den dumma föreläsningen, så I have to be on my own. I stället sitter jag här framför en dum data. Borde öva själv, men det går inte, jag har för mycket att göra.
Lillsyrran följde med i dag. Har parkerat henne framför en data.

Så, nu har man fått ett betalt uppdrag på fredag, jag skall sjunga på en begravning. Pengar. Pengar kan man inte få för mycket av, och det är det ingen risk att jag får, mycket pengar alltså. Eftersom att vi far till england på lördag så behöver jag vartenda öre jag kan få.
Nu kanske man får energi att göra något vettigt.
Måste gå till banken och sätta in pengar, måste hämta noter till begravningen; jag har hört om en stad och God natt siv gutt.
Suck

Mina underbara vänner

Hade viss ångest i går, över om jag skulle åka med kompisarna i klassen till danskvällen i stan eller om jag skulle stanna kvar med resten av vännerna med mitt yra huvud mina trötta ögon och min värkande skalle. Det blev det senare. Men jag ångrar mig INTE, vi, Moa, Frida Sebastian och jag, såg på film; Rain Man och Finding neverland. Det var väldigt mysigt och trevligt och underbart. Man hinner inte mer än hem så saknar man de små liven igen!
Tack för att ni finns!
Och för att ni har så bra musiksmak...

Tillbaka i mörkret
Jag är Upptagen. Uppfylld av allt jag har omkring mig hemma, kan inte fokusera på allt det som jag egentligen känner att jag vill ägna orken åt. Mår pissigt. Dels är det våren, den torra luften, det vassa elaka ljuset; ett vitaktigt kirurgiskt ljus. Och ljus är jobbigt för att mina ögon gör ont, och huvudet gör ont för att ögonen gör ont. En allt överväldigande trötthet börjar ta makten över mig, och så en ovilja, eller inte en ovilja, mera som en frånvaro av lust, en likgiltighet: ingen ork att bry mig, allt detta skulle överväldiga mig, OM det inte vore för mina älskade vänner! Utan er skulle allt bli till en grå sörja. Ni är så varma och goa att man vill äta upp er!

Jag bor inte på skolan, bara nästan...

Nu skall jag fortsätta lyssna på Until it sleeps

Beslutsångesten

Jag vet inte vad jag skall göra, om man skall åka med in till visby eller låta bli, av en helt legitim anledning; Huvudvärk och allmän stresskänsla. Stressad, av vad? Av sådant som jag älskar att att göra: spela spela spela. Men av andra saker också, icke självvalda saker, tråkiga saker,något ångestframkallande saker. Mycket ångestframkallande saker. Det handlar om den grå. Den lille gråe som inte fattar och inte förstår. Inte ett dyft. Den grå med sin falukorv och sina giftiga pilar. Ett klibbande, ett fastklibbande. Och det dåliga samvetet. Ständigt detta dåliga samvete.
Men jag vet ju att vi gör rätt, att jag gör rätt. Att jag gjorde rätt. Men den grå är sådan att han skapar samvetskval hos andra genom att själv vara så ynkans ynkepynkig. Det klibbiga svarta är väl fördolt under en grå sorglig yta. Den grå bor under en mossig sten i ett träsk.

Jag måste måla, men det går inte, inte just nu i alla fall. Man går med en längtan inom sig att bara explodera i färg och form, plocka ur alla icke önskvärda känslor, önskvärda också för den delen, och fästa dem på papper. Men jag har noll inspiration ändå, trots allt man ständigt går runt och tänker på. Kändes underbart att göra två bilder på sportlovet, de blev såjklart fula och jag blev inte nöjd alls, men det är liksom själva skapandet, själva tillblivelsen som är det väsentliga, det som räknas, det som läker.
Jag märker att jag blivit latare på sistone, jag har börjat fotografera mer, det är så mycket behändigare, redan färdiga motiv som bara ber om att bli förevigade. Tänkte säga att det blir mycket dyrare, men det skulle vara lögn för oljan är jättedyr och att måla på panå är en lyx jag sällan förunnar mig. Man tager vad man haver.

Det är som att musiken erövrat den kreativa delen av hjärnan, och liksom förpassat det bildliga skapandet ut i något avsides illa upplyst källar-rum. för i min hjärna virvlar dte en massa musik, brottstycken och hela stycken, toner toner toner. Takter, noter och underbara melodier. och en del fula.

Denna sega data tar livet av mig, men eftersom jag är imortal så återuppstår jag väl inom en resonabel framtid och då kanske jag fortsätter att skriva.

Vart tar tiden vägen, vart tar allt vägen som faller ner i hålet? Allt det som dränks i det blågråa stålhavet, det som omsluter en, kväver en, kväljer en. Det vari man ej kan andas utan det oumbärliga trycket över hela ens väsen, det som kramar och kväver en, det som krymper en samman i innandömet. Det som får ens liv att stanna till inuti emedan det yttre livet hastar på och rasar runt, det forsar och forscerar fram tills intet återstår. Vad händer med den grå ynken, vilken skrumpnar utanpå men likväl sväljer allt med sin osläckta vrede och slukar en med ondska innifrån? Varur föddes denna varelse vilken kväver allt ens liv med orubblig tristess och antiliv. Han sprider sitt obehag som giftiga ångor i detta tillfällets träsk där alla grodor drabbas och slutligen ändrar skepnad till små klumpar av olust som kvider och piper och grinar illa i sitt väsen. Blir bruna blir gröna, blir svarta och hårda och sände sina giftiga pilar på varandra. Äter varandra. Gnager på varandras ben tills intet utom blod och galla återstår. Som pölar på golvet. Och spindelwebben som hänger och döljer det skeende som sker utifrån. Döljer, döljer, gömmer.Luras.

Här är jag och varför det?

Här är jag, framför Jesus, Jesus som bär sitt kors.

Jag vill ha en blogg för att på så sätt kunna skriva av mig vart jag än befinner mig i världen, och vid tillfällen då jag inte har någon anteckningsbok tillgänglig

Jag måste skriva, precis som jag måste måla och spela musik. Måste för att må bra. Man måste ha kanaler för att lätta på trycket. Inte dämma upp allt inom en, då brister det till slut.

Fragment ur mitt liv

27 March 2006

23 March 2006

22 March 2006

15 March 2006

Här är jag och varför det?

About Me

Links

Previous Posts

Archives