Åter igen. Det stora mörkret hotar att sluka mig. Vet inte vad eller när, det bara drog sig närmare, nu känner jag flåsandet i nacken. Kanske är det inte det stora mörkret, kanske är det bara beslutsångest: Jag ändrar mig hela tiden vad gäller min framtid, vad jag skall göra. Jag tror mig om att veta vad jag vill, men tänk om det bara är inbillning? D.v.s förnuftet som styr över hjärtat och påverkar känslan? Det enda som kan sägas positivt är att det åtminstone blivit vinter. Vackert vackert vitt. Och stilla.
Kanske mörkret sitter i ett slags kreativ förstoppning: jag längta efter att måla, men kan inte, kan inte ta mig för, kan inte få ur mig något när jag väl sätter mig ner. Vill spela, vill tala till min själ med toner, men det går inte! Det som kommer ut blir bara krystat och stelt. Och massor att göra. Jäkt jäkt. Fast det är väl bara mitt eget fel, det blir ju vad man gör det till.
HÄPP
Kanske mörkret sitter i ett slags kreativ förstoppning: jag längta efter att måla, men kan inte, kan inte ta mig för, kan inte få ur mig något när jag väl sätter mig ner. Vill spela, vill tala till min själ med toner, men det går inte! Det som kommer ut blir bara krystat och stelt. Och massor att göra. Jäkt jäkt. Fast det är väl bara mitt eget fel, det blir ju vad man gör det till.
HÄPP
posted by Dimtuss at Wednesday, January 24, 2007
0 Comments:
Post a Comment
<< Home