Jag kände förr ett hat. Eller kanske snarare en rädsla; det är så lätt att vända rädsla till hat, lättare att hata än att frukta.
Jag kände förr ett hat, mot den svarta, men jag insöp en dag allt det svarta och spottade ut det och den svarta krympte och blev grå. Liten och grå. Och plötsligt vändes hatet till ömkan. Ynklighet. Och jag orkar inte möta all ynklighet. Håller mig undan. Vill inte möta den svarta som blev grå, för det känns som att det vore mitt fel, och samtidigt min förtjänst. Som om jag räddade skeppet från att sjunka men ändå kapade masterna. Som att rädda och störta på samma gång.
Och den svarta som blev grå som blev ett ynk som jag inte orkar möta.
posted by Dimtuss at Monday, October 23, 2006
0 Comments:
Post a Comment
<< Home