13:28 2006-05-16
Det enda jag har att säga är Jävlar. Att allt skall behöva vara så jävla komplicerat. Allt förändras så förbannat fort, man hinner inte fatta någonting förrns allt bytt karaktär igen, det som först var på ett sätt ändras och blir till något annat.
Familjer är konstiga djur, det är tamejfan inte lätt att anpassa sig. Det är liksom inte som det var förut, till och med det har ändrats. Tacka fan för att man verkar agressiv när man hela tiden måste tänka på att anpassa sig efter de mönster som är nya för dagen. Kan inte folk fatta att jag är den jag alltid har varit, till största delen. Åtminstone hemma, hemma är jag den jag alltid har varit,är det inte så? Ändå skall det ifrågasättas, och alla har ju sina teorier. Alla får färga sig efter dagen, utom jag, jag skall alltid vara på ett och samma sätt; gamla hederliga Erika är på ett sätt och ett sätt allenast, kan inte ändras på, får inte ändras på, om så sker är något fel. Man skall stå som en jävla klippa ocgh aldrig vackla . Den som inte ser det, vem är det? Det inre jaget är ju mitt enda, och det är jag jävligt rädd om.
Så skål alla förlorade tomtar; jag höjer mitt glas för er.
BILDEN: Vår kisse, ser ut ungefär som jag känner mig...
0 Comments:
Post a Comment
<< Home