http://photos1.blogger.com/x/blogger/963/2498/320/397465/Dimtuss.jpg Fragment ur mitt liv: May 2006

30 May 2006








Hm.
Känner mig precis såhär just nu...

Det här med att blogga är tydlingen ingen supersmart idé för en slapp

idiot som jag, som aldrig får arslet ur vagnen och skriver nått. Eller så är

det bara det att jag aldrig har nått vettigt att säga, fast säger det ibland

ändå. Det är sommar här på ön, vilket är underbart.


VARFÖR tackar jag

ja till alla spelningar på bröllop?! Fan! Man går runt i flera månader och

är asnervös, sen går det i alla fall åt helvete... Fast det är ju what i do for

a living. Lite småpengar hit och dit.500, 800, i bästa fall 1000 spänn.

Men vilken jävla pina!

posted by Dimtuss at Tuesday, May 30, 2006 0 comments

19 May 2006


13:28 2006-05-16
Det enda jag har att säga är Jävlar. Att allt skall behöva vara så jävla komplicerat. Allt förändras så förbannat fort, man hinner inte fatta någonting förrns allt bytt karaktär igen, det som först var på ett sätt ändras och blir till något annat.

Familjer är konstiga djur, det är tamejfan inte lätt att anpassa sig. Det är liksom inte som det var förut, till och med det har ändrats. Tacka fan för att man verkar agressiv när man hela tiden måste tänka på att anpassa sig efter de mönster som är nya för dagen. Kan inte folk fatta att jag är den jag alltid har varit, till största delen. Åtminstone hemma, hemma är jag den jag alltid har varit,är det inte så? Ändå skall det ifrågasättas, och alla har ju sina teorier. Alla får färga sig efter dagen, utom jag, jag skall alltid vara på ett och samma sätt; gamla hederliga Erika är på ett sätt och ett sätt allenast, kan inte ändras på, får inte ändras på, om så sker är något fel. Man skall stå som en jävla klippa ocgh aldrig vackla . Den som inte ser det, vem är det? Det inre jaget är ju mitt enda, och det är jag jävligt rädd om.
Så skål alla förlorade tomtar; jag höjer mitt glas för er.

BILDEN: Vår kisse, ser ut ungefär som jag känner mig...

posted by Dimtuss at Friday, May 19, 2006 0 comments

10 May 2006

Snart är allt slut.
Allt för det har året i alla fall. Och alla klassisarna som man aldrig mer kommer att träffa. I princip i alla fall. Egentligen är vänskap ett gissel. Jag kommer att drabbas av social tristess i sommar (fyra isolerade veckor). Bli socialt disturbed. Under detta år har jag plötsligt utvecklat ett behov av att ha människor omkring mig. Ofta. Nästan hela tiden. Som sagt, vänskap är egentligen ett gissel.

Det är som man säger; JU STÖRRE KÄRLEK DESTO STÖRRE SMÄRTA. Sant.
Alla dessa avsked gör mig galen. Jag avskyr alla former av organiserat avsked. Det är asjobbigt och jag vill inte vara med om det. Hellre leva i tron att man snart ses, kanske, eventuellt, om man har tid. och så bor man på en ö, det är långt till allt om man bor på en ö. Till alla.

Inte har jag något jobb heller; fyra månader utan något att göra, det skall bli underbart också så klart, men så otroligt konstigt. Som upplagt för att drabbas av den sedvanliga sommardepressionen.

posted by Dimtuss at Wednesday, May 10, 2006 0 comments

04 May 2006

Bo Setterlind


















Liv

Nyss kom hela skogen in i vårt sovrum,
Och jag hörde den glömda sången.

Plötsligt märkte jag, hur mörkret med sina toner omgav oss
- som en moder som vaggar sitt barn.

Älskade, kom!
låt oss fortsätta inåt,
in bland de sjungande träden
tillsammans!



Där varje port är en pärla


Att sitta hos dig
är som att sitta vid en flod i månljuset.

Jag lyssnar med alla sinnen till nattens musik.

Det ädla har tytt sig till mörkret.

De vita tänderna öppnar en port till Visheten,
till den viskning där leendet
hör.

Att sitta hos dig är att uppleva Guds kärlek, allt påminner om tonerna
som gömt sig
i träden.


Ungdomskärlek

Du sade dig vara ingenting,
men i din blick såg jag stjärnhimlen.


Uppmaning till hänförelse

Låt oss ge varandra tid,
låt oss göra famnen vid,
låt oss älska, låt oss sjunga,
inte hålla tand för tunga,
låt oss skratta, låt oss leka
låt oss sorgerna beveka,
låt oss jaga tvivlen bort,
livet är så gränslöst kort!

När dig jag ser


När dig jag ser igen, hur ljus blir världen här!
Hur klar i solens hägn var sträng på lutan är!
Fast svagt jag ser dig nu och svagt jag hör din röst, all sol, all sång är Du, min vän, som ger mig tröst.

När du är här, ej spår av sorg mitt hjärta bär.
Jag undrar så, om sår kan finnas , där du är.
Mitt liv tycks utan liv, när du hos mig ej är.
Min död ej skrämmer mig, blott du, min vän, är här.
(fritt efter Thomas Moore)



posted by Dimtuss at Thursday, May 04, 2006 1 comments