Det verkar som att det skiter sig......
Att se en människa brytas ner. Att se spillran av vad som varit. Att se allt förvandlat och inget längre vara som det en gång var. Det gör ont. Det gör jävligt ont. Man blir till en spegel vilken speglar allt det mörka tills det enda som reflekteras och filtreras är mörker. Och det värsta av allt är att inget finns att göra, just därför att styrka behövs, styrka som försvinner den stund man förvandlas till spegelyta.
De vägar man en gång vandrat är förvandlade till leriga moras. Där det förr fanns grönskande skog finns nu bara träskmark.
Försöker hålla modet uppe. Försöker se framåt. Försöker finnas till och vara ett stöd. Försöker hjälpa, försöker ändra poå det som blivit fel. Men det går så dåligt. Förlorar mig själv innan jag ens hunnit fatta att jag försöker. Jag blir plötsligt till det jag ser.
Hur skall jag göra? Hur skall jag dränera träsket? Röja ny mark, skölja träden rena, flytta berg? Om jag kunde flytta berg. Då kunde saker och ting lösas. Om jag kunde ta den grå, flytta denne längre bort, tvätta det gråas förstånd rent och få honom att återställa allt han ställt till. Om jag kunde. Men jag kan inte. Jag kan ingenting. Kan inte utföra stordåd, inte finnas till för andra, kan inte flytta berg. Kan inte.
Och dessutom har jag det förbannat bra just nu. JAG har det bra, men inte de andra. Varför kan jag inte trolla när jag har det så bra?!
Varför är jag en fegis som inte vågar krypa ur mitt varma trygga bo? Varför vågar jag inte längre konfronteras med verkligheten? Jo, därför att jag vet att jag vet att jag är en svag människa. Därför att jag är rädd för att falla ner. Igen.
De vägar man en gång vandrat är förvandlade till leriga moras. Där det förr fanns grönskande skog finns nu bara träskmark.
Försöker hålla modet uppe. Försöker se framåt. Försöker finnas till och vara ett stöd. Försöker hjälpa, försöker ändra poå det som blivit fel. Men det går så dåligt. Förlorar mig själv innan jag ens hunnit fatta att jag försöker. Jag blir plötsligt till det jag ser.
Hur skall jag göra? Hur skall jag dränera träsket? Röja ny mark, skölja träden rena, flytta berg? Om jag kunde flytta berg. Då kunde saker och ting lösas. Om jag kunde ta den grå, flytta denne längre bort, tvätta det gråas förstånd rent och få honom att återställa allt han ställt till. Om jag kunde. Men jag kan inte. Jag kan ingenting. Kan inte utföra stordåd, inte finnas till för andra, kan inte flytta berg. Kan inte.
Och dessutom har jag det förbannat bra just nu. JAG har det bra, men inte de andra. Varför kan jag inte trolla när jag har det så bra?!
Varför är jag en fegis som inte vågar krypa ur mitt varma trygga bo? Varför vågar jag inte längre konfronteras med verkligheten? Jo, därför att jag vet att jag vet att jag är en svag människa. Därför att jag är rädd för att falla ner. Igen.
posted by Dimtuss at Saturday, February 24, 2007
0 Comments:
Post a Comment
<< Home