varför varför varför
Varför ser ingen hur dåligt min syrra mår? Att det är något som är fel, något större. Och hur jävla illa vi mår av att vara något slags jävla terapeutartade assistenter. Hur skall man få någon att fatta vad det är för fel på henne? Något emotionellt. Varflör ser ingen oss? Hur vi slits till gråa filtar, malätna? Hela mitt sommarlov kommer att gå åt till att städa och torka upp efter henne, hennes skit och smuts, medan mamma jobbar arslet av sig för att få allt att gå runt. Samtidigt måste jag försöka samtala med den grå, den som tydligen är vår far, försöka få något vettigt ur honom är visserligen totalt meningslöst.
Varför vill Hon distansiera sig från oss? Vill få det till att det är vi som är elaka mot henne, att vi fryser ut henne, att vi mobbar henne? När det är hon som frivilligt(?) låser sig själv ute. Hon sätter sig lustfyllt, tycks det, i en martyrens guppande båt, vill få andra att se henne som en självuppoffrande martyr. Vill ställa oss i ett sken av ondska och illvillighet, uppmålar oss, hennes egen närmsta familj, som elaka och fientliga främlingar som särbehandlar henne och låser henne inne. Varför ser hon inte? Varför ser hon inte våra innerliga försök att få med henne i "vardagen", att få med henne ut på saker, vi vill bara vara vänner med henne, men hon låter oss inte!
Hon har ingen medkänsla. Ser inte sin del i förfallet, hör inte sina elaka ord som hon öser över oss. Märker inte hur hon kör över oss alla med sin diktatoriska vilja. När vi inte lyder henne blir vi elaka och mobbare. Till skillnad från vår far som lyder hennes minsta vink, åker dit hon befaller, köper allt hon pekar på och tar hennes parti i allt.
Plötsligt är alla år i skuggan med honom glömda; han blir till ett viljelöst helgon som villigt låter sig trampas på av henne, och vi blir till onda varelser som vill bryta ned henne i sin ungdom när vi inte dansar efter hennes pipa. När skedde förvandlingen?
Skall vi inrätta hela vår tillvaro efter henne?
Har mitt liv inget värde?
Har mammas liv inget värde?
Har vår lillebrors liv inget värde?
När får vi vara hela, när blir vi sedda?
Varför vill Hon distansiera sig från oss? Vill få det till att det är vi som är elaka mot henne, att vi fryser ut henne, att vi mobbar henne? När det är hon som frivilligt(?) låser sig själv ute. Hon sätter sig lustfyllt, tycks det, i en martyrens guppande båt, vill få andra att se henne som en självuppoffrande martyr. Vill ställa oss i ett sken av ondska och illvillighet, uppmålar oss, hennes egen närmsta familj, som elaka och fientliga främlingar som särbehandlar henne och låser henne inne. Varför ser hon inte? Varför ser hon inte våra innerliga försök att få med henne i "vardagen", att få med henne ut på saker, vi vill bara vara vänner med henne, men hon låter oss inte!
Hon har ingen medkänsla. Ser inte sin del i förfallet, hör inte sina elaka ord som hon öser över oss. Märker inte hur hon kör över oss alla med sin diktatoriska vilja. När vi inte lyder henne blir vi elaka och mobbare. Till skillnad från vår far som lyder hennes minsta vink, åker dit hon befaller, köper allt hon pekar på och tar hennes parti i allt.
Plötsligt är alla år i skuggan med honom glömda; han blir till ett viljelöst helgon som villigt låter sig trampas på av henne, och vi blir till onda varelser som vill bryta ned henne i sin ungdom när vi inte dansar efter hennes pipa. När skedde förvandlingen?
Skall vi inrätta hela vår tillvaro efter henne?
Har mitt liv inget värde?
Har mammas liv inget värde?
Har vår lillebrors liv inget värde?
När får vi vara hela, när blir vi sedda?
posted by Dimtuss at Monday, June 05, 2006
0 comments
