Vilse i Amors snåriga skog
I kärleken bor smärta
och i glädjen bor sorg
Det är höst ute... allt rinner som regn över bruna blanka döda blad. Jag försöker behålla den jag är. Eller den jag var. Frågar mig själv vad som är viktigt, jag menar verkligen viktigt; för mig. Men det är ett fult ord: att göra något för dig själv. Varför slutar det alltid med att jag sitter med dåligt samvete, att jag alltid är den som tog det avgörande steget mot undergången? Och en sak till undrar jag över: varför kan man inte bestämma över sig själv? Varför måste alltid hjärtat skrika i bröstkorgsburen så högt att själen inte hör vad förståndet säger. Jag vet en person som avskyr ordet tänka. eller förstånd, eller logik. Att använda hjärnan och förståndet är till för robotar... En riktig människa behöver aldrig använda förnuftet utan styrs helt av hjärtat och känslan: Sen när tappade tankarna kontakten med känslorna undrar jag? Sen när blev det fult att använda sitt logiska förnuft? sen jag träffade dig.....
Sen när blev jag totalt inkapabel till och utan all rätt att avläsa min omvärld och personerna i den och tolka den på mitt sätt? Sen när är jag omedveten om vad jag gör och säger? Sen när blev jag en öppen bok att avläsa och sen när har jag börjat missförstå hela min omgivning? Sen jag träffade dig.....
Sen när värker det i min själ av längtan? Sen jag träffade dig. Sen när trodde jag att sökandet var över, att vintern var slut, att evigheten fanns, Och sen när sjunger mitt hjärta att nu är vi två?
Sen jag träffade dig.
Det är giftiga pilar amor skjuter
och afrodite bjöd alla på absint.
Det är som det har sagts
kärleken är en eld som slukar ditt jags låga
får den att existera i sitt ljus
smälter den samman med sig själv
och förtär den.
Aska
och i glädjen bor sorg
Det är höst ute... allt rinner som regn över bruna blanka döda blad. Jag försöker behålla den jag är. Eller den jag var. Frågar mig själv vad som är viktigt, jag menar verkligen viktigt; för mig. Men det är ett fult ord: att göra något för dig själv. Varför slutar det alltid med att jag sitter med dåligt samvete, att jag alltid är den som tog det avgörande steget mot undergången? Och en sak till undrar jag över: varför kan man inte bestämma över sig själv? Varför måste alltid hjärtat skrika i bröstkorgsburen så högt att själen inte hör vad förståndet säger. Jag vet en person som avskyr ordet tänka. eller förstånd, eller logik. Att använda hjärnan och förståndet är till för robotar... En riktig människa behöver aldrig använda förnuftet utan styrs helt av hjärtat och känslan: Sen när tappade tankarna kontakten med känslorna undrar jag? Sen när blev det fult att använda sitt logiska förnuft? sen jag träffade dig.....
Sen när blev jag totalt inkapabel till och utan all rätt att avläsa min omvärld och personerna i den och tolka den på mitt sätt? Sen när är jag omedveten om vad jag gör och säger? Sen när blev jag en öppen bok att avläsa och sen när har jag börjat missförstå hela min omgivning? Sen jag träffade dig.....
Sen när värker det i min själ av längtan? Sen jag träffade dig. Sen när trodde jag att sökandet var över, att vintern var slut, att evigheten fanns, Och sen när sjunger mitt hjärta att nu är vi två?
Sen jag träffade dig.
Det är giftiga pilar amor skjuter
och afrodite bjöd alla på absint.
Det är som det har sagts
kärleken är en eld som slukar ditt jags låga
får den att existera i sitt ljus
smälter den samman med sig själv
och förtär den.
Aska
posted by Dimtuss at Tuesday, October 16, 2007
0 comments
