Tack Jonathan för att du kommit och lyst upp min värld!
29 January 2007
24 January 2007
Åter igen. Det stora mörkret hotar att sluka mig. Vet inte vad eller när, det bara drog sig närmare, nu känner jag flåsandet i nacken. Kanske är det inte det stora mörkret, kanske är det bara beslutsångest: Jag ändrar mig hela tiden vad gäller min framtid, vad jag skall göra. Jag tror mig om att veta vad jag vill, men tänk om det bara är inbillning? D.v.s förnuftet som styr över hjärtat och påverkar känslan? Det enda som kan sägas positivt är att det åtminstone blivit vinter. Vackert vackert vitt. Och stilla.
Kanske mörkret sitter i ett slags kreativ förstoppning: jag längta efter att måla, men kan inte, kan inte ta mig för, kan inte få ur mig något när jag väl sätter mig ner. Vill spela, vill tala till min själ med toner, men det går inte! Det som kommer ut blir bara krystat och stelt. Och massor att göra. Jäkt jäkt. Fast det är väl bara mitt eget fel, det blir ju vad man gör det till.
HÄPP
Kanske mörkret sitter i ett slags kreativ förstoppning: jag längta efter att måla, men kan inte, kan inte ta mig för, kan inte få ur mig något när jag väl sätter mig ner. Vill spela, vill tala till min själ med toner, men det går inte! Det som kommer ut blir bara krystat och stelt. Och massor att göra. Jäkt jäkt. Fast det är väl bara mitt eget fel, det blir ju vad man gör det till.
HÄPP
13 January 2007
Igen
Igen. Det är mycket som är igen. Lovet är slut. Igen. Är tillbaka i skolan. Igen.
Har drabbats av tvivel. Igen. Tvivel på mig själv, tvivel på livet, på vad jag skall göra sen, om jag gör rätt nu, gör rätt val, tar rätt beslut. I bland känns de här två åren helt bortslösade, om man ser helt krasst på saken. Vad har jag lärt mig? Vad har jag för nytta, egentligen, av musikstudier? All teori är som om den aldrig funnits i mitt huvud, och det är nu, innan vi ens slutat utbildningen. Jag tror att jag är teoretiskt inkapabel, i alla ämnen. Min hjärna är inte gjord för att tänka teoretiskt.
Och vad skall jag göra sen? Skall jag "svika" min familj och flytta ännu längre bort från dem; till fastlandet? Skall jag plugga konst, som jag nog egentligen vill? PÅ fastlandet eller på ön? Skall jag plugga psykologi, som jag också vill?
Och samtidigt som jag mår bra av att vara här så har jag plötsligt hemlängtan, på ett ickefysiskt plan. Jag känner mig som en svikare som inte är hemma och tar hand om allt, att jag inte finns där. Om allt var harmoniskt och fungerade som det skulle, skulle jag vfeta mer om mig själv då?
Det var väldigt skönt att dricka vin i går. Ett hett bad i dag och lite tequila i kväll så blir nog allt lite, lite bättre.
Har drabbats av tvivel. Igen. Tvivel på mig själv, tvivel på livet, på vad jag skall göra sen, om jag gör rätt nu, gör rätt val, tar rätt beslut. I bland känns de här två åren helt bortslösade, om man ser helt krasst på saken. Vad har jag lärt mig? Vad har jag för nytta, egentligen, av musikstudier? All teori är som om den aldrig funnits i mitt huvud, och det är nu, innan vi ens slutat utbildningen. Jag tror att jag är teoretiskt inkapabel, i alla ämnen. Min hjärna är inte gjord för att tänka teoretiskt.
Och vad skall jag göra sen? Skall jag "svika" min familj och flytta ännu längre bort från dem; till fastlandet? Skall jag plugga konst, som jag nog egentligen vill? PÅ fastlandet eller på ön? Skall jag plugga psykologi, som jag också vill?
Och samtidigt som jag mår bra av att vara här så har jag plötsligt hemlängtan, på ett ickefysiskt plan. Jag känner mig som en svikare som inte är hemma och tar hand om allt, att jag inte finns där. Om allt var harmoniskt och fungerade som det skulle, skulle jag vfeta mer om mig själv då?
Det var väldigt skönt att dricka vin i går. Ett hett bad i dag och lite tequila i kväll så blir nog allt lite, lite bättre.