Mina armar och händer darrar. Shivering; i går gjorde jag något jag velat göra hela förra året, men som aldrig blev av: gå ner i källaren och slåss, boxa på boxarpåsen. Äntligen bara slå slå slå. Utan att någon ser. I det tysta, bara höra sin egen puls. Jag är i så dålig form så att det är pinsamt. Trött blev jag, men att äntligen röra på sig var så skönt.
Fast det måste räknas att spela också, spela musik; jag blir fysiskt hög av rätt spelstämning, kroppen måste förbränna massor. Det är så jäkla skönt att bara få spela. Det är inte ofta som inspirationen infinner sig, men oftast brukar det kännas bra om man väl kommer igång.
Har dåligt samvete för att jag inte åkte hem i helgen, för att jag inte röstade, för att jag inte gjorde min plikt som den lydiga människa jag är. Förmodligen blir detta ett mått på min hängivenhet och omtanke. Men att bara vara ett eget jag för en stund är så skönt. Koppla bort allt det mörka och bara leva i det som är ljust och varmt. Det blir en egen värld här: den världen är läkande på något vis. Den är så flummig och så knäpp, men den är underbar!
Det handlar inte om att svika. Det handlar om att inte svika: sig själv. Det är nytt för mig, att bara leva för mig, göra det jag vill.
Som om oron försvinner, alla tankar och den välbekanta klumpen i magen. Som om jag skulle glömma, strunta i allt: NEJ. så funkar det inte. Det går inte att glömma, går inte att strunta i för det är det som är jag, som är mitt liv. Men man kan lägga det i ett armerat skrin och vrida om nyckeln. Jag har tränat på det, jag börjar bli riktgt bra på det.
Vad händer med en sten om man lägger den i en låda? Den försvinner inte bara för att den inte syns, den blir bara inte lika uppenbar.
Fast det måste räknas att spela också, spela musik; jag blir fysiskt hög av rätt spelstämning, kroppen måste förbränna massor. Det är så jäkla skönt att bara få spela. Det är inte ofta som inspirationen infinner sig, men oftast brukar det kännas bra om man väl kommer igång.
Har dåligt samvete för att jag inte åkte hem i helgen, för att jag inte röstade, för att jag inte gjorde min plikt som den lydiga människa jag är. Förmodligen blir detta ett mått på min hängivenhet och omtanke. Men att bara vara ett eget jag för en stund är så skönt. Koppla bort allt det mörka och bara leva i det som är ljust och varmt. Det blir en egen värld här: den världen är läkande på något vis. Den är så flummig och så knäpp, men den är underbar!
Det handlar inte om att svika. Det handlar om att inte svika: sig själv. Det är nytt för mig, att bara leva för mig, göra det jag vill.
Som om oron försvinner, alla tankar och den välbekanta klumpen i magen. Som om jag skulle glömma, strunta i allt: NEJ. så funkar det inte. Det går inte att glömma, går inte att strunta i för det är det som är jag, som är mitt liv. Men man kan lägga det i ett armerat skrin och vrida om nyckeln. Jag har tränat på det, jag börjar bli riktgt bra på det.
Vad händer med en sten om man lägger den i en låda? Den försvinner inte bara för att den inte syns, den blir bara inte lika uppenbar.
posted by Dimtuss at Monday, September 18, 2006
2 comments
