Åter en höst
Återigen höst. Gråtunga dagar med blötblanka löv som gulnat. Dagar som mörknar och minskar. Återigen höst. Vill fatta dagarna i min hand, men de glider ljudlöst ur mitt grepp. Måste fatta tiden i mitt sinne men den vill inte fastna. Blir kvävd av alla "borde", "måste", "skall".
Återigen höst, och hjärtat som ett skrumpet fjolårsäpple i min bröstkorgsbur. Tiden som är både vän och fiende. Den jag vill fånga, den jag ständigt slåss med. Vet inte hur jag skall finna orken jag behöver heller, för att reda upp och reda ut, genomföra och slutföra.
Mina fjärran drömmar så avlägsna som aldrig förr, ändå ständigt närvarande. Drömmarna som håller mig vid liv men tynger mitt hjärta. Mitt hjärta tyngs av saknad, som varje höst när minnen väcks till liv och flämtar under medvetandets yta. Men av längtan också. Av ordlös, svidande längtan.
Och jag kastas mellan hopplöshet och nyvunnet hopp; vägar som smärtsamt blockerats, men givit tillfälle till oanade stigar. Kärleken här hemma. Mitt levda liv Här och Nu. Men också Kärleken långt bort. Mitt hjärtas. En ny plats. Ett till hem. Min längtan.
Min värkande längtan.
Och så
det eviga tvivlet. Tvivlet på mig själv. Tvivlet på att jag klarar det jag vill. På att det jag gör finns någon mening med. Tvivlar på att det jag skapar duger. Tvivlar på att det som får mitt liv att kännas meningsfullt och ger mig en stunds lycka och frihet, inte är meningslöst och inte värt besväret. Att måla. Att föra penseln över den sträva pannåytan, och känna doften av olja i mitt rum. Men till vilken nytta, när resultatet blir skit, och jag aldrig gör några framsteg??
posted by Dimtuss at Friday, October 29, 2010
1 comments
